torsdag 6 januari 2011

4 JANUARI 2011

Ännu en lovdag har gått, och precis som gårdagen ägnade jag timmarna åt att plugga kemi. Pluggdagar känns så händelselösa, men det finns ju inget man kan göra åt det om man vill lyckas på provet.

Hela dagen satt jag alltså med näsan i Kemi B-boken och läste om bl.a. biomolekyler, kolvätemolekyler, metabolismen. Jag ska försöka ur minnet plocka ut det jag lärt mig.

Kapitel 7Alkaner, alkener, alkyner och cyklohexaner är exempel på kolväten. Alkaner har endast enkelbindningar är mättade kolväten, medan t.ex. alkener och alkyner har en dubbel- respektive trippelbindning som intramolekylär bindning och är omättade kolväten.
Halogenkolväten kan bildas genom att ett kolväte och en halogen får reagera i en kondensationsreaktion (har jag för mig..).
Jag har också fått lära mig hur man namnger kolväten av olika slag, där även då halogener kan ingå.

Alkoholer är derivater av kolvätena. I metanol har en H-atom från metan fallit bort och ersatts av alkoholernas funktionella grupp -OH. Antalet funktionella grupper i alkoholmolekylerna varierar.

Dessutom har jag lärt mig lite om etrar, med generell strukturformel R-O-R.

Kapitel 10Kroppen har huvudsakligen 4 viktiga byggnadsstenar:
- Aminosyror
- Kolhydrater
- Nukleotider
- Lipider

-Aminosyror innehåller en aminogrupp och en karboxylgrupp. I kroppens proteiner förekommer endast alpha-aminosyror. Det finns 20 olika aminosyror som delas in i fyra grupper: polära, icke-polära, sura och basiska. En aminosyra kan fungera både som bas och syra, och är alltså en amfolyt. När man löser en aminosyra i vatten bildas amfojoner. Reaktionen är en jämvikt, men den är förskjuten så mycket åt höger att det nästan uteslutet bara finns amfojoner. Amfonjonen är en dipol, vilket i hög grad påverkar aminosyrans egenskaper. Eftersom aminosyror är amfolyter kan de bilda salt med både syror och baser.
Ip=aminosyrans isoelektriska punkt, då aminosyrans nettoladdning är 0 (koncentration negativa joner=koncentration positiva joner). Ligger oftast vid pH 6 för aminsoyrorna.
Vid analys av aminosyror använder man sig huvudsakligen av tre metoder: elektrofores, jonbyteskromatografi och tunnskiktskromatografi.
Elektrofores: man separarerar aminosyrorna efter hastiget och riktning då de på ett filter med buffertlösning vandrar antingen mot en anod eller katod då spänning på 300 V sätts igång. De negativt laddade aminosyrajonerna vandrar mot anoden och de postitivt laddade mot katoden.

- Kolhydrater kan delas in i tre sorter:
1. Monosackarider
2.Oligosackarider
3. Polysackarider
Vanliga monosackarider är de som innehåller 5 eller 6 kolatomer, pentoser och hexoser. Två viktiga hexoser är fruktos och glukos, som båda finns i tre olika molekylformer: en icke-cyklisk och två cykliska. Fruktos är en ketohexos eftersom den innehåller en ketogrupp och glukos är en aldohexos eftersom den innehåller en aldehydgrupp. Monosackariderna är flervärda alkoholer, och är alltså lättlösliga i vatten. Monosackarider med aldehydgrupper, t.ex. glukos, verkar reducerande. Denna reducerande egenskap hos kolhydrater kan påvisas med hjälp av Fehlings eller Trommers prov. Det finns två optiskt aktiva former av ketohexoser och aldohexoser: D- och L-form. I naturen förekommer endast glukos i D-form.
Glukosmolekylens kolatom 1 kan bindas till kolatom 5 via en syreatom, för att bilda en cyklisk form. Den cykliska formen finns i alpha- resp betaform, alltså två isomerer. Den cykliska glukosen kan lätt öppna sig och återbilda den icke-cykliska molekylen och verkar därför reducerande. Ribos är en viktig pentos.
Oligosackarider är monosackarider som bundits samman med glykosidbindning(C-O-C) efter en kondensationsreaktion. Maltos och cellobios är två disackarider med samma molekylformel. De har däremot olika uppbyggnad: aplha- resp betakonfiguration. Sackaros är en disackaros av glukos och fruktos som inte verkar reducerande. Laktos är en disackaros av glukos och galaktos.
Polysackarider är antingen cellulosa(långa, raka kedjor som bildar fibrer och som uteslutande finns i växter), stärkelse (bestående av amylos och amykopektin) och glykogen (långa grenade molekyler).

- Nukleotider består av nukleosider (bildas av kvävebas och ribos) och fosforsyra H3PO4. Nukleotider är viktiga i cellens ämnesomsättning.

- Lipider är fetter och andra icke-vattenlösliga ämnen som hormoner och vitaminer.
Fetter är glycerylestrar som bildas av fettsyror (karboxylsyror med långa kolkedjor) och den trevärdiga alkoholen glycerol.
Fosfolipider är fosfatestrar av glycerol och fettsyror. Lecitiner är typiska fosfolipider.

Slutligen fick jag lära mig om den hydrofoba effekten hos hydrofoba molekyler. Fosfolipider bygger upp biologiska membraner, med en hydrofob utsida och hydrofil insida.

Kapitel 11Här fick jag lära mig om metabolismen med dess uppbyggande, anabolism, respektive nedbrytande, katabolism, del. Först lärde jag mig grundläggande saker för att senare kunna förstå händelseförloppen i katabolismen och anabolismen, som bärarmolekylerna ATP(energibärare i cellens energicykel), NAD+(vätebärare) och koenzym A, CoA (acetylgruppsbärare).
Katabolismen: Genom glykolysen sönderdelas glukos till pyruvatjoner som kan fortsätta in i 3 olika reaktionsvägar → 1. Citronsyracykel + cellandning (resultat: acetylgrupper som går in i citronsyracykeln) 2. Mjölksyrajäsning (resultat: mjölksyra) 3. Alkoholjäsning (resultat: alkohol)
Betaoxidationen bryter ner fettsyror. Aminosyror bryts ner antingen med transaminering eller deaminering.
Cellandningen --- sker i mitokondriens inre membran och här bildas flest ATP.
Anabolismen: glykosneogenesen...bildas från pyruvatjoner.
                    fettsyrasyntesen...bildas från acetylgrupper som är bundna i acetyl-CoA.
                    aminosyrasyntesen...bildas av karboxylsyror som ingår i citronsyracykeln. Vissa
                    essentiella syror måste däremot tillsättas till kroppen genom kosten, liksom vitaminer
                    och spårämnen.

Reaktionerna i metabolismen regleras av enzymer och hormoner  men även av cellkärnans membranproteiner.

Fotosyntesen sker i tylakoider, kloroplast, klorofyll, växtcell. Det är elektroner i klorofyllmolekylernas antennkomplex som tar upp ljusenergi som med solljuset får mer energi och lyfts till högre energinivåer. Fotosyntesen kan delas in i fotosystem II (splittrar vattenmolekyler och bildar syrgas) och fotosystem I (reducerar NADP+ till NADP+ + H+ och förstärker protongradienten). ATP bildas när protongradienten utjämnas.
Fotosyntesen består av två delreaktioner: mörkerreaktionen och ljusreaktionen.

Nu har jag tio minuter kvar av idag den 4 januari, men jag dessa timmar ägnar jag mig inte åt någon annan lärdom än: Sova bör man, annars dör man. GOD NATT!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar, vettja!