22 JANUARI

Jasminrevolutionen i Tunisien

Den tidigare enväldige presidenten Zine El Abidine Ben Ali hann regera över Tunisien i 23 år. Han hade under åren gjort en grundlagsändring som tillät honom att regera på livstid, men folket sade stopp. Det första "skottet" för protestvågen började då Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv. Han var en arbetslös akademiker som försörjde sig på att sälja grönsaker på torget och fick sina saker beslagtagna med motiveringen att han saknade tillstånd. I ren protest införskaffade Bouazizi en bensindunk och tände eld på sig själv. Han ses som en stor hjälte för frihet och demokrati i Tunisien. Revolten fortsatte därefter med ungdomsprotester i början av december 2010 och växte och fick stöd av medelklassen. Den 14 januari 2011 inser president Ben Ali faktum och flyr till Saudiarabien.

Jasminrevolutionen ses som en dominobricka som så småningom ska kunna komma att bryta upp fler korrupta länder i arabiska länder med auktoritära länder. T.ex: Marocko. Algeriet, Libyen, Tunisien, Egypten och Jordanien. Förklaringen till varför just Tunisien gjorde det först, beror på där finns en medelklass som försörjer sig på egna meriter (här finns ingen olja, utan befolkningen har varit tvungna att kämpa själva!), kvinnornas ställning är stark, läskunnigheten hög och banden till Europa är många (även om EU många gånger svikit Tunisiens befolkning, inte minst Frankrike som erbjöd sig stoppa de "oroande" demonstrationerna i Tunis i början av december 2010). Dessutom talar nästan alla franska. I Tunisien avskaffades och kriminaliserades månggifte vid Tunisiens självständighet 1956, vilket är tidigt jämfört med andra arabiska grannländer. Då avskaffades även mannens rätt att enligt sharialagar utan pardon förskjuta sin hustru.

Tunisien var tidigare koloniserat av Frankrike, men fick som sagt självständighet 1956. Frankrike är fortfarande idag den viktigaste handelspartnern. 1957 avskaffades monarkin och Habib Bourguiba blir president och sitter på posten de följande 30 åren. 1987 utropar premiärminister Zine El Abindine Ben Ali sig till president, med hänvisning till att Habib Bourgiba med vacklande hälsa är oförmögen att styra landet.

Revolutionen går såklart inte att redogöra på en ögonblick, däremot förklarar följande artikel från Svenska Dagbladet det hela ganska tydligt:

Jasminrevolten - de ungas verk